What to do

Ångest, ångest och ångest. Det har jag just nu. Jag läste biverkningarna på dom två tabletter som jag har och båda har ångest som en vanlig biverkning. Är det därför som jag har mått skit på sistone? På grund av mina tabletter som ska vara MOT ångest, depression och ocd. Arg jag blir om det är så. Varför ger dom såna tabletter till folk som vill ha hjälp och försöker bli av med sin ångest. Ok, alla får ju inte biverkningar av tabletter, men jag vet av erfarenhet att jag är biverkningskänslig.

Kanske ska skriva om nåt roligare, men vad ska man göra när man mår som man mår. Var ju förövrigt och shoppade med syrran och min mamma igår. Var skönt att komma ut lite och kika på fina saker. Det blev bara en snygg skinnväst som fick följa med mig hem.

Things to do

Har äntligen bokat en tid till frisören, måste komma tillrätta med mitt svintoliknande hår nu. Om dom inte kan rädda det så får jag nog klippa av det. Hellre kort friskt hår än långt svinto-hår, för min del ialla fall. Jag bara fullkomligt älskar långt hår men det växer ju ut igen. Så på fredag händer det.

Sedan i helgen ska jag på stora shoppinghelgen med min syrra. Kul att shoppa och luncha lite ihop. Måste även prata med min sjusköterska om mina mediciner. Vill inte äta massa kemikalier i onödan. Om dom inte funkar nu efter en månad lär dom ju inte göra det senare heller. Får se om hon lyckas övertala mig eller inte, som hon brukar :)

One week

Det har nu gått en vecka sedan höjningen av min medicin och jag mår snarare värre än bättre. Men dom säger alltid att det blir värre dom två första veckorna för att sedan vända. När jag först tog den här kombinationen var det faktiskt tvärtom, då var det dom två första veckorna som var mina bästa och jag mådde skitbra. Får se vad som händer men det är riktigt läskigt att hela tiden pendla på gränsen och vilja göra sig själv illa.

Just nu står jag alltså på 8 mg Edronax som är för tvång, depression och ångest och 10 mg Abilify som används som stämningsstabiliserare för mig.

Hoppas verkligen att det ska funka, vad ska man annars göra, ge upp? Jag har ju testat mer än 20 olika mediciner och har lovat mig själv att dessa är dom sista jag kommer testa. Men vad kommer att hända sedan?

A good night sleep

Åhh vad skönt att ha fått sova en natt. Fick utskrivet sömntabletter som jag får ta varannan dag så det var jätteskönt. Är fortfarande sjuk så det kommer inte hända så mycket här på bloggen. Om några dagar hoppas jag vara på topp ialla fall.

Läste att Big Brother deltagaren Sanna Redsäter hittats död. Hur många BB deltagare är det nu som är döda? Kommer ju snart kallas BB förbannelsen typ. Undrar om det är likadant utomlands eller bara här i Sverige?

Sen är det fotboll ikväll. Sverige mot Argentina, det får man ju inte missa. Ska bli kul att se världens bästa fotbollsspelare. Jag tror på 2-1 till Argentina.

Fuck off sleepless days and nights

Idag ska jag till min kära sjuksköterska igen. Jag bad henne att kolla om nån läkare kunde skriva ut något att sova på, för en av mina tabletter gör mig helt sömnlös. Hon verkade inte speciellt intresserad dock, vet inte om hon kanske tror att jag ljuger. Jag är uppe i ungefär 3 dygn sen slocknar jag ett par timmar och sen samma visa igen. Jobbigast är det ju på natten för det finns ingenting att göra. Kan ju liksom inte börja störa grannarna med städning eller nåt liknande. Jag hoppas jag får något annars vet jag inte vad jag ska göra. Grymt jobbigt är det!

Shoppingdag

Idag ska jag och syrran iväg och shoppa lite. Det var så länge sen vi två gjorde nåt kul tillsammans så det ser jag verkligen fram emot. Hoppas man hittar nåt fint också, men det brukar vara så att man hittar för mycket snyggt. Så denna tisdag blir nog roligare än andra tisdagar.

Ska direkt till sjuksköterskan och hämta lite medicin sen också. Jag mår faktiskt jättebra, så dom medicinerna jag har nu verkar funka. Hoppas det håller i sig bara, så tråkigt att gå runt och vara deprimerad hela tiden.

Glad tjej nu för tiden

Igår, idag, imorgon

Läkarbesöket igår gick helt ok. Dock skrev hon ut en till medicin som jag inte var direkt sugen på att testa. Jag brukar bli helnojig över biverkningar och sitta och läsa i fass och vad folk tycker om den på nätet, så det var inte roligt att se att nån tex hade skrivit att dom inte skulle ge den här medicinen ens till sin värsta fiende. Så nu är jag lite rädd för att testa men som den duktiga flicka jag är så kommer jag ju göra som dom säger. Fast jag hatar det och gör uppror inom mig.

Jag har nog "duktig flicka syndromet", om det ens finns något som heter så. Annars har jag kommit på ett nytt ord, fast det lät inte helt perfekt, haha. Vill alltid vara tillags och offrar mig själv även fast mitt inre är en rebell. Jag tänker att en dag så kommer jag att sluta. Sluta att göra som andra vill och gå min egen väg. Tänkt så nästan hela livet, men kanske en dag så.....

Hate to say goodbye

Idag ska lilla jag traska iväg med tunga steg till min läkare på öppenvården. Hon ska tydligen sluta och gå i pension så jag får byta läkare igen......tredje eller fjärde gången är det nu. Bara det faktumet är ju som ett skämt. Så vi skulle tydligen ha ett "avslutningssamtal", vad det nu innebär. Löjligt anser jag, jag vill ju liksom träffa läkaren som har ansvar för mig och mina mediciner, inte någon som inte längre ska arbeta där. Men det är som det är.

Frågade sjuksköterskan om jag verkligen var tvungen att gå, och det var jag tydligen. Jag gillar inte när folk lämnar mig, blir enormt deprimerad. Det har varit så ända sedan natten jag såg min pappa för sista gången för 26 år sedan. En dag var han här, nästa borta och har aldrig sett honom sen dess. Detta vet dom på öppenvården om men dom låter mig ändå genomlida smärtan gång på gång. "Det är bra att utsätta sig för sina farhågor, på så sätt bearbetar man dom", sa hon till mig. Men hallå, detta är ingen jävla spindelfobi som man ska försöka bota. Det är ett trauma och jag tror inte på att man ska utsätta sig för det om och om igen. För folk har kommit och gått i mitt liv och jag har sagt adjö till många och det har inte gjort mig ett skit bättre.

Hon gillar inte när jag säger emot henne, hon får något visst i sin blick och hennes beteende gentemot mig ändras. Ingen gillar väl en besserwisser, men det är väl det jag är. Jag ifrågasätter tills någon ger mig bevis på motsatsen.

Tankar

Depression är som ett gift som tar över ens kropp. Min kropp och hjärna är inte längre min, den förlamas av ett ständigt växande mörker. Orkar inte göra något, man är förlorad i tomheten. Denna tomhet är nu min verklighet. Det är inte många som förstår hur det känns att ha en depression, man ser själv hur saker man älskar sakta förlorar sitt värde och glider iväg och det finns inget man kan göra åt det. Man går till läkaren och får den där medicinen han eller hon bedyrar hjälper. Man blir glad, lättad och tror att det värsta är över.

Några månader går, allt är samma. Man tappar hoppet, går iväg till läkaren igen. Han/hon säger att det finns fler mediciner att pröva, att alla människor är kemiskt olika och reagerar bra/dåligt på olika saker. Jaha tänker man, varför sa du inte det första gången jag var här? Detta upprepas sedan x antal gånger. Har svårt att hålla reda på alla mediciner jag ätit, fler än 10 minst, uppåt 20 tror jag.

Det är lätt för människor som inte har haft en depression att säga att det är lätt, kom igen nu, det är bara att gå upp ur sängen och leva livet som vanligt. Dom vet inte, ser inte, förstår inte. Man försöker frenetiskt att hålla kvar vid dom saker man gillar, tex shoppa, umgås med vänner, gå på bio osv.  Men mörkret finns alltid där, väntandes.

Jag vill inte ha medlidande, jag vill inte bli sedd som ett offer. Jag vill ha förståelse. Att människor förstår och inte dömer mig. Hur lätt är det att gå upp ur sängen när det känns som om man sitter fastbunden med ett ton tunga handbojor?

Strul

Vet ni vad som hände idag....... Jag hade tydligen tid hos sköterskan förra veckan, som jag hade glömt av, haha. Vad är det med dom här tisdagarna alltså. Alltid nåt som går fel. Så nu blev det lite strul med medicinerna osv. Ska jag skratta eller gråta haha. Men tur för mig att dagen snart är slut då. Blir att softa lite i soffan och kolla om det finns något kul på tv, med en godispåse i handen.

Hate Tuesdays

Idag är det dagen som jag gillar minst av alla, tisdagar. Det är då jag går till min sköterska för samtal + för att hämta ut mina mediciner. Jag har några psykiska diagnoser, vet inte ens vilka, han som utredde mig sa aldrig det. Han sa bara att jag kunde begära ut mina papper om jag ville, men jag gjorde aldrig det. Gissar på nån form av depression samt ångest som gör att jag inte kan leva livet fullt ut. Har testat en uppsjö av mediciner, vilka kan vi ta i något annat inlägg. Och vad jag anser om sjukvården här i Sverige kan vi också ta i ett annat inlägg, men kan avslöja avv jag tycker som dom flesta :)

Förutom det så har jag hypotyreos, B12 brist och restless legs (tror läkarna), så det blir en del piller man måste knapra. Jag har alltid varit emot medicin, tror på att kroppen kan läka sig själv naturligt, så det är jobbigt att behöva ta så många mediciner varje dag. Varför jag gör det vet jag inte, läkarna borde ju veta mer än mig, ändå tvivlar jag på det. Vi käkar ju så mycket mediciner, borde vi inte bli friskare då?