Messed up

Det var ett tag sen jag skrev nu. Vet inte om jag kommer fortsätta den här bloggen längre. Det är inte så lätt att skriva när man mår dåligt så jag vet inte riktigt hur det kommer att bli. Har mått dåligt ett tag nu och har äntligen fått något mot ångesten. Den hjälper inte mot själva ångesten men gör en jättetrött så man varvar ner lite.

Har även haft mitt första möte med en psykolog och vi ska träffas ett par gånger så vi får se hur det går. Det är ju lite som händer nu och jag hoppas att mitt mående kommer att vända uppåt igen.

What to do

Ångest, ångest och ångest. Det har jag just nu. Jag läste biverkningarna på dom två tabletter som jag har och båda har ångest som en vanlig biverkning. Är det därför som jag har mått skit på sistone? På grund av mina tabletter som ska vara MOT ångest, depression och ocd. Arg jag blir om det är så. Varför ger dom såna tabletter till folk som vill ha hjälp och försöker bli av med sin ångest. Ok, alla får ju inte biverkningar av tabletter, men jag vet av erfarenhet att jag är biverkningskänslig.

Kanske ska skriva om nåt roligare, men vad ska man göra när man mår som man mår. Var ju förövrigt och shoppade med syrran och min mamma igår. Var skönt att komma ut lite och kika på fina saker. Det blev bara en snygg skinnväst som fick följa med mig hem.

On a better road

Börjar så smått att må lite bättre igen. Har ju varit nere i en rejäl svacka nu, men jag lyckades att hålla ut och mota bort ångestkänslorna. Det blir ju så när man mår dåligt att livet liksom stannar upp. Har inte träffat några vänner nu på ett tag så jag ska ta och ringa upp nån och kolla om vi kan göra något roligt. Shoppa och fika är ju alltid kul.

Var ju hos min sjuksköterska igår och hon föreslog att det var dags för en psykoterapibedömning. Jag tror inte så mycket på det här att prata ut om saker och ting så det var lite motvilja ifrån min sida, men jag testar ju alltid. Sen om man inte tycker att det passar en så är det väl bara att avsluta.

Off we go

Ska iväg och prata med min sjuksköterska idag. Ringde in akut igår för jag mådde så jävla dåligt men dom sa att jag skulle vänta till imorgon till jag träffar henne, och så skulle vi prata. Prata är nog inte det som jag behöver just nu. Jag behöver nånting lugnande när jag får ångest, men det är ju omöjligt att få det. Säger du det så får du en skylt med missbrukare i pannan. Tycker det är jättedumt faktiskt. Det finns dom som behöver lugnande bara för att klara av dagen och visst finns det missbrukare, men man borde få en chans först innan man blir stämplad som det.

Andas

Livet är tungt just nu och varje andetag känns jobbigt. Ångest, du slukar mig. Och sen när du är färdig med mig spottar du ut mig i det okända, naken och blottad. Jag vill inte tappa greppet och förlora mig själv igen. Vill inte vakna på nåt hemskt ställe med stängda dörrar. Så det gäller att kämpa. Med allt som jag har. Tyvärr har jag inte så mycket kvar att kämpa med. Jag har varit här förut, för många gånger nu, Man tror att det snart ska vända men det gör det aldrig. Man tar några steg framåt men sen ännu mer steg bakåt. Man hoppas och tror att det blir bättre, men det blir det aldrig. Jag är och kommer alltid att förbli fast med mig själv.

Hate Tuesdays

Idag är det dagen som jag gillar minst av alla, tisdagar. Det är då jag går till min sköterska för samtal + för att hämta ut mina mediciner. Jag har några psykiska diagnoser, vet inte ens vilka, han som utredde mig sa aldrig det. Han sa bara att jag kunde begära ut mina papper om jag ville, men jag gjorde aldrig det. Gissar på nån form av depression samt ångest som gör att jag inte kan leva livet fullt ut. Har testat en uppsjö av mediciner, vilka kan vi ta i något annat inlägg. Och vad jag anser om sjukvården här i Sverige kan vi också ta i ett annat inlägg, men kan avslöja avv jag tycker som dom flesta :)

Förutom det så har jag hypotyreos, B12 brist och restless legs (tror läkarna), så det blir en del piller man måste knapra. Jag har alltid varit emot medicin, tror på att kroppen kan läka sig själv naturligt, så det är jobbigt att behöva ta så många mediciner varje dag. Varför jag gör det vet jag inte, läkarna borde ju veta mer än mig, ändå tvivlar jag på det. Vi käkar ju så mycket mediciner, borde vi inte bli friskare då?

Slödag

Idag har jag bara slöat, inte orkat göra nåt. Skulle egentligen ut på middag men jag avbokade i sista minuten. Det är faktiskt typisk mig. Jag vet inte varför jag gör så. Jag får nån slags "ångest" eller vad det nu är dagen innan och sen orkar jag helt enkelt inte, fastän jag har sett fram emot det. Konstigt, jag vet.