Livet är tungt just nu och varje andetag känns jobbigt. Ångest, du slukar mig. Och sen när du är färdig med mig spottar du ut mig i det okända, naken och blottad. Jag vill inte tappa greppet och förlora mig själv igen. Vill inte vakna på nåt hemskt ställe med stängda dörrar. Så det gäller att kämpa. Med allt som jag har. Tyvärr har jag inte så mycket kvar att kämpa med. Jag har varit här förut, för många gånger nu, Man tror att det snart ska vända men det gör det aldrig. Man tar några steg framåt men sen ännu mer steg bakåt. Man hoppas och tror att det blir bättre, men det blir det aldrig. Jag är och kommer alltid att förbli fast med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar