Tessis tankar

Idag har jag lite tankar om disciplin/motivation och hur och om den förändras när man blir äldre. Nu är det så att jag skulle vilja bli lite mer fit och tajt i kroppen. Visst, säger ni, det är ju bara att gå till gymmet och köra hårt och hålla koll på vad du äter. Men jag svarar att det inte riktigt är så enkelt att komma iväg till gymmet och undvika frestelser. Ok, säger ni, men tänk på hur snygg du kommer bli, kolla in bilder på nätet så blir du motiverad. Jag gör som ni säger men jag blir inte motiverad, snarare tvärtom, får lust att gå och gömma mig under täcket och bara äta allt som kommer i min väg.

Jag undrar hur det blev såhär. För när jag var i början av tjugoårsåldern så bodde jag på gymmet och det var väldigt lätt att finna motivationen och glädjen med att röra på sig och äta rätt. Om jag bestämde mig för något så gjorde jag det, lätt som en plätt! Men nånstans på vägen försvann det och nu för tiden har jag svårt att motivera mig för någonting alls. Jag undrar hur det kommer sig. Är det för att jag har blivit äldre? är det alla mina mediciner? är det min personlighet?

Jag har sett äldre på gymmet, upp till 65-års åldern. Inte överdrivet många, men en del. Så då borde den teorin delvis var utesluten. Men jag förstår ju att ju äldre man blir desto svårare blir det men det börjar nog inte så tidigt som i 30-års åldern. Om det var en del av min personlighet så skulle jag väl haft svårt att motivera mig själv när jag var yngre också. Så kan det vara mina mediciner? En del ska ju tom. öka motivationen sägs det, vilket jag inte känt av ialla fall. Sen finns det ju dom som ökar hungern också, det vet jag. men min läkare väljer viktneutrala preparat så för min del kan det inte vara det. Jag tror att man behöver anstränga sig mer när man äter vissa läkemedel, och sen kanske åldern kan påverka en del. Att man inte har samma motivation som en tjugoåring. Men undantag finns det ju alltid, det får man inte glömma.

Wanna go back to this